För flera år sedan började jag rita en liten svart figur. Den varierade i storlek och form, men den kom alltid fram i ångestdrivna situationer. Jag insåg att det var ångesten i sig jag försökte förkroppsliga. Ibland som en hård krans runt huvudet, ibland som en tung sten på bröstet. Och ibland så totalt omslutande och ogenomtränglig. Till och med trösterik. Djuret blev för mig ett sätt att förkroppsliga den där känslan av oro, rastlöshet och panik, och i den här filmen försöker jag visa hur det kan kännas.
A long time ago I started to sketch a little black character. It varied in size and form, but it always came out in anxiety driven situations. I realized it was the anxiety in itself I wanted to embody. Sometimes like a hurtful crown around your head, sometimes like a heavy stone on your chest. And sometimes so totally impenetrable. Almost like a comfort. This film is an attempt to show how that can feel.
